En sak som en vän sa till mig idag är "Du är dig själv när du inte är blyg" Något sånt sa han, men blyg behöver man inte vara hela tiden egentligen. För det beror helt på olika saker i olika tillfällen, men en sak som jag har märkt är att ibland (I mitt fall) tex om man möter någon man inte vet vem den är, så kan man bli helt " upp till öronen" och vara extremt framåt tex på heron eller på stan. Men i vissa fall som är samma sak så blir man verkligen " pain in the as" mot sig själv och blir blygare än en fågel i stan. Men de är ju egentligen samma sits som den förra så man är " upp till öronen" fast de är som han sa något man kan öva på som sin fobi ( spindlar) såå varför vara blyg andra gången och inte den första? De är ju ganska stört egentligen :/