Vissa låtar kan spelas om och om igen även om man själv inte spelar upp den för just den stunden, livet fungerar ungefär samma sätt. Små bitar av de som redan har hänt kan spelas upp dagligen utan någon speciell anledning.

Eller hur? Eller har jag fel?

Dessa klipp kan väcka olika tankar och synesätt på saker, men man får aldrig glömma att man lever i nuet även om man sover eller är vaken, eller om man är hemma eller borta.

Det bästa man kan göra för att få upp bra klipp i sina tankar är att göra sitt liv till de ljusa och färglada stunder.

Men både i de mörka klippen finns de ljusa stunder, eller kanske de var en ljust minne när de hände men intenågra år senare. Eller vad tror man?

Slut dina ögon i två sekunder.

Njut för varje sekund som går i ditt liv, för allt i våra liv går otroligt fort.. kanske lite för fort eftersom vi glömmer bort de vackra vi ser med våra egna ögon varje dag, varje sekund och i varje ögonblick.

Visst kan vi få den känslan, känslan då vi tappar andan. Eller känslan av en tung sten i ens kropp. Vi alla kan känna dom känslorna men det betyder inte att man ska mista de fina, de vackra, de magiska stunderna som kan vara så fridfulla.

Men vi glömmer att se. Vi glömmer att se vem vi är. Vem vi har runt oss och vad vi bidrar med i denna värld.  

Det som är mest intressant med att bo borta en heldel är att fundera på hur man egentligen reflekterar till saker och ting, när de kommer till allt i livet... jag syftar såklart på sammarbete inom hushåll och tillit.

När man är hemma ( talar till alla rut min ålder som inte har jobb och lägenhet) kan de vara svårt att visa vad man kan och hur mycket man vill lära sig, eftersom man blir äldre vill man ta ansvar och i mitt fall längtar tills jag kan jobba och har gått ut skolan.. precis som alla andra önskar.  

Men när man verkligen trivs och mår som bäst är det alltid något som kommer i mellan men i detta fall 

gäller de att våga prata, visst  jag är pratglad men ibland glömmer man nästan hur man pratar.   

Det blir svårt att öppna sig och släppa in folk som är nya, vilket är helt olikt mig....   

Men nu blir de andas och gosa med fyra lurviga hundar  

Det som är mest intressant med att bo borta en heldel är att fundera på hur man egentligen reflekterar till saker och ting, när de kommer till allt i livet... jag syftar såklart på sammarbete inom hushåll och tillit.

När man är hemma ( talar till alla rut min ålder som inte har jobb och lägenhet) kan de vara svårt att visa vad man kan och hur mycket man vill lära sig, eftersom man blir äldre vill man ta ansvar och i mitt fall längtar tills jag kan jobba och har gått ut skolan.. precis som alla andra önskar.  

Men när man verkligen trivs och mår som bäst är det alltid något som kommer i mellan men i detta fall 

gäller de att våga prata, visst  jag är pratglad men ibland glömmer man nästan hur man pratar.   

Det blir svårt att öppna sig och släppa in folk som är nya, vilket är helt olikt mig....   

Men nu blir de andas och gosa med fyra lurviga hundar  

I livet gör alla misstag. Vi njuter för mycket av de goda att vi glömmer konsekvenser, men även om de händer ibland kommer livet vara på ett rullande band. Vare du vill eller inte... Men att ha alla livets gåtor i sina tankar går klockan väldigt fort, den är tre på natten och alla sover.. Alla utom mig kanske jag borde säga? Men imorgon är det en ny dag och vi får hoppas att livets alla gåtor har fått sig sina svar :)

Det är dags att anpassa oss.

Det är dags att alla elever slutar klaga.

Det är dags att vi lär oss leva med situationen.

Men hur?

Jag har gått i sklan i snart tolv år men jag eller

någon annan blir hörda eller tas på allvar medan 

ni inte förstår vår situation, varför ska vi förstå 

er situation när ni inte vill förstå vår?

Detta är ingen lek utan de är er och vår verklighet.

Ni vill att vi ska ta de med en nypa salt varje gång

en ny lärare träder in i vår aarbetsplats. Vår skola.

Vi förstår er, vi förstår att de är ont om lärare i 

Sverige, vi förstår att alla har en egen vilja till allt,

även till att byta jobb.

Men vad händer med oss?

Ni förväntar er at vi ska vara lugna och psitiva, visst

kan vi vara de. Men efter tio, elva eller tolv gånger 

funkar det inte. Tilliten mellan två personer, mellan

läraren och eleven försvinner för den hinner inte byggas

upp. NEJ TILLITEN hinner inte komma innan de är dags 

att börja om från noll. För nu är det en ny lärare framför

oss, men ni kan ändå inte förstå...

Ni ska lära oss om Ansvar, Tillit och Respekt.

Då är min fråga...

Går det bra? Kommer ni fram till de ni vill?

Jag tror inte det, men jag kan ha fel, eller?

Ansvar:  kommer vi ta om vi har tillit till varandra

Respekt: Kommer man ge till varandra om vi kan känna

tilliten till varandra.

Snälla låt oss få en lugn arbetsplats där man

kan bygga upp era ord

Ansvar

Respekt

Tillit

Låt oss känna tilliten som vi förtjärar och som

ni förtjärnar.

Tack i för hand

Dagarna går så snabbt men enda så långsamt.. Det är nästan lite förvirrande ibland, speciellt när dagarna bara forsar in med tiden.
Snart är de ju fredag men innan man vet ordet om de så är jag och Henrik påväg till rally med hans pappa, sen vips är de måndag igen :)